SR14 Vad vet vi om konsekvenserna av neonikotinoider som växtskyddsmedel?

Neonikotinoider har fått en ökande betydelse som växtskyddsmedel framförallt i områden där skadedjur blivit resistenta mot andra växtskyddsmedel, som till exempel pyretroider. Det finns flera fördelar med neonikotinoider, bland annat är de långtidsverkande vilket gör att behandling kan ske mindre ofta. I allmänhet är de också mer selektivt giftiga mot insekter än mot vertebrater vilket minskar riskerna för de personer som hanterar ämnena. Behandling med neonikotinoider kan också ske på en mängd olika sätt. Alla dessa egenskaper har bidragit till att användningen av neonikotinoider har ökat exponentiellt sedan de introducerades på marknaden i början av 1990-talet.

Samtidigt med den ökade användningen av neonikotinoider har oron ökat för negativa affekter av dessa ämnen på icke-målorganismer, speciellt på bin. Mot denna bakgrund har man i vissa länder ansett sig behöva fatta beslut om huruvida användningen av dessa ämnen kan fortsätta att vara tillåten.

Det har nyligen publicerats ett antal översikter över studier av möjliga miljökonsekvenser av att använda neonikotinoider, men de har i huvudsak handlat om effekter på bin, och de flesta har inte gjorts enligt metoder som bör tillämpas vid en systematisk utvärdering. Den systematiska kartläggning som EviEM deltagit i har en bredare ansats där alla icke-målorganismer kommer att beaktas, liksom möjliga socioekonomiska effekter av att ämnena inte får användas. De neonikotinoider som beaktas i den systematiska kartläggningen är imidakloprid, tiametoxam, klotianidin, dinotefuran, acetamiprid, tiakloprid and sulfoxaflor.

Det främsta syftet med projektet är att på ett systematiskt sätt samla in och kartlägga all tillgänglig forskning med avseende på:

• Skadliga effekter på icke-målorganismer, och exponering via förekomst av neonikotinoider i miljön (t ex i pollen, nektar, mark, vatten etc.)
• Åtgärder för att minska sådana effekter.
• Möjliga miljömässiga, ekonomiska och socioekonomiska konsekvenser av ett förbud mot denna grupp av ämnen.

Den systematiska kartläggningen kommer att ge en bred överblick över kunskapsläget, där omfattningen av och inriktningen på tillgänglig forskning beskrivs. Den kommer även att peka ut eventuella kunskapskluster och kunskapsluckor. Inga resultat kommer att extraheras från studierna som påträffas, men däremot extraheras metadata kring studiernas förutsättningar och upplägg. Ett av de viktigaste resultaten av den systematiska kartläggningen blir en sökbar databas där användare får möjlighet att välja ut studier som är relevanta för en viss frågeställning.

Projektet initierades vid Harper Adams University i England, under ledning av Nicola Randall och med finansiellt stöd från John Oldacre Foundation. EviEM har stöttat projektet med bland annat expertis och arbetstid.

Kartläggningsplan har publicerats

Den expertgrupp som genomför kartläggningen har efter samråd med intressenter skrivit och publicerat en kartläggningsplan (se länk i högerspalten). Planen anger i detalj vilka frågeställningar som ska undersökas, hur och var sökningar efter underlag kommer att äga rum, vilka avgränsningar som ska gälla, och mycket därtill.

Sökningarna efter vetenskaplig litteratur har genomförts, och de resulterade i cirka 22 500 artiklar som potentiellt kan vara av intresse för kartläggningens frågeställningar. Nu pågår ett mödosamt arbete med att sålla bland alla dessa för att hitta de som är verkligt relevanta. Därefter kommer en kvalitetsgranskning av de relevanta studierna att ske.

Utvärderingsgrupp

Nicola Randall (ordförande), Centre for Evidence-Based Agriculture, Harper Adams University, UK
Katy James, Centre for Evidence-Based Agriculture, Harper Adams University, UK
Keith Walters, Crop and Environment Sciences Department, Harper Adams University, UK
Magnus Land (projektledare), EviEM, Stockholm
Neal Haddaway (projektledare), Stockholm Environment Institute, Stockholm