SR13 Hur inverkar reglerat skogsbete på växter och ryggradslösa djur?

Vilka möjligheter finns att bevara eller återställa värdefulla skogsekosystem genom att reglera bestånden av betande djur? EviEM har utvärderat vad som händer med växter och ryggradslösa djur efter förändringar av boskaps- eller viltbetet i skogen.

I svenska skogar hör älgen till de viktigaste betesdjuren. Foto: Anna Fuster/Creative Commons.

I svenska skogar hör älgen till de viktigaste betesdjuren. Foto: Anna Fuster/Creative Commons.

Alltför mycket bete? Eller alltför lite?

På många håll i världen har mänskliga ingrepp fått kraftig inverkan på de större betesdjurens förekomst och artsammansättning. I en del fall har ingreppen resulterat i ett mycket stort eller mycket litet betestryck.

”Överbete” av inhemskt vilt har ofta pekats ut som ett stort problem för skogsföryngringen och bevarandet av biologisk mångfald. Å andra sidan kan också frånvaro av betande däggdjur missgynna mångfalden. Aktiv reglering av betet kan därför utgöra ett mycket betydelsefullt redskap i arbetet för att bevara skogens naturvärden.

Det har emellertid rått brist på kvantitativa bedömningar av betets inverkan på skogens biologiska mångfald. För att sammanställa tillgänglig kunskap har vi därför genomfört en systematisk utvärdering av studier av hur reglering av hovdjurens betestryck påverkar växter och ryggradslösa djur. Hovdjuren innefattar alla slags hjortdjur, däribland rådjur, älg och ren, och därtill tamboskap såsom nöt, får, get och häst samt deras vildlevande släktingar.

Det yttersta syftet med utvärderingen var att undersöka om reglering av betestrycket kan underlätta bevarande av mångfalden i skyddad skog. Vi tog emellertid också med användbara studier som utförts i brukad skog. Vi var främst intresserade av skogstyper som förekommer i Sverige, men vi sökte efter relevanta studier från boreala eller tempererade skogar över hela världen.

Resultat från 144 studier sammanställda

Flertalet av de 144 studier som ingår i utvärderingen hade genomförts i Nordamerika, Europa eller Australien/Nya Zeeland. Det ingrepp som studerats oftast var utestängning av tamboskap eller vilda hovdjur genom stängsling. Vi tog också med studier av vilthägn, avskjutning av vilt samt långvarigt boskapsbete i skog.

De röda prickarna på kartan visar var de utvärderade studierna hade genomförts. De gröna områdena markerar boreala och tempererade klimatzoner.

De röda prickarna på kartan visar var de utvärderade studierna hade genomförts. De gröna områdena markerar boreala och tempererade klimatzoner.

Vår sammanställning av data från de inkluderade studierna visade att bete inverkade negativt på den totala mängden undervegetation, på mängden vedartad undervegetation och mossor samt på artrikedomen hos vedartad undervegetation. Däremot gynnades örters och mossors artrikedom av bete.

Bland ryggradslösa djur fann vi negativa effekter av bete på mängden fjärilar och spindlar, men ingen signifikant inverkan på deras artrikedom.

Ett av våra viktigaste resultat är att hovdjursbetets effekter på den biologiska mångfalden i hög grad beror av omständigheter såsom klimatförhållanden, skogstyp, gångna tiders skogsskötsel samt betesdjurens arttillhörighet. Flera effekter på vegetationen var beroende av huruvida betesdjuren utgjordes av vilt av inhemskt eller främmande ursprung eller av tamboskap, men betesregleringens varaktighet och intensitet hade begränsad betydelse.

Samtidigt identifierade vi viktiga kunskapsluckor – vi fann bara ett fåtal studier av boreala områden, långsiktiga beteseffekter, inverkan på mossor, lavar och ryggradslösa djur, samt effekter av ingrepp som var mindre radikala än fullständig utestängning av hovdjur.

I det stora hela tyder resultaten på att reglering som syftar till att reducera ett intensivt hovdjursbete kan utnyttjas för att gynna återväxten av vissa trädslag utan påtaglig fara för minskad mångfald hos örter och liknande undervegetation eller hos ryggradslösa djur. Planer på att (åter)införa hovdjur eller öka deras beståndstäthet behöver däremot noggrant väga in risken för oönskade effekter på trädföryngring och biologisk mångfald, särskilt om åtgärderna avser vilt av främmande ursprung eller tamboskap.

Våra resultat indikerar också att naturvårdsinriktad skogsskötsel som bygger på boskapsbete bör försöka optimera betets positiva inverkan på artrikedomen hos örter och liknande vegetation, samtidigt som ungträd åtminstone tidvis bör tillåtas nå mogen ålder. Balansen mellan dessa två mål bör anpassas från fall till fall.

 

Så genomfördes utvärderingen

Utvärderingen genomfördes av en särskilt tillsatt forskargrupp under ordförandeskap av Bengt Gunnar Jonsson, professor i växtekologi vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Huvuddelen av arbetet utfördes av Claes Bernes, Asko Lõhmus, Ellen Macdonald och Biljana Macura.

Inledningsvis, år 2015, publicerade utvärderingsgruppen en systematisk kartläggning av kunskapen om hur olika slags aktiv skötsel påverkar skogens biologiska mångfald (se EviEM SR6). En systematisk kartläggning ger en översikt över befintliga studier inom ett visst ämne, men den sammanställer inte deras resultat. Bland de mer än 800 studier som ingick i SR6-kartläggningen valde vi ut dem som innehöll användbara data om effekter av reglerat hovdjursbete. Dessa data sammanställdes sedan genom metaanalys.

Slutrapporten om den systematiska utvärderingen publicerades i april 2018. Resultaten har också publicerats i en populärvetenskaplig sammanfattning och ett faktablad (se länkar i högerspalten).

Utvärderingsgrupp

Bengt Gunnar (Bege) Jonsson (ordförande), Avdelningen för naturvetenskap, Mittuniversitetet, Sundsvall
Claes Bernes (projektledare), EviEM, Stockholm
Biljana Macura, EviEM, Stockholm
Asko Lõhmus, Inst. of Ecology and Earth Sciences, Tartu University, Estland
Ellen Macdonald, University of Alberta, Edmonton, Kanada
Kaisa Junninen, Forststyrelsen (Metsähallitus), Joensuu, Finland
Jörg Müller, Bavarian Forest National Park, Grafenau, Tyskland
Jennie Sandström, Avdelningen för naturvetenskap, Mittuniversitetet, Sundsvall

Utvärderingsgruppen i november 2016. Fr.v.: Bengt Gunnar Jonsson, Jörg Müller, Asko Lõhmus, Ellen Macdonald, Jennie Sand­ström, Kaisa Junninen, Claes Bernes, Biljana Macura. Foto: Steningevik.

Utvärderingsgruppen i november 2016. Fr.v.: Bengt Gunnar Jonsson, Jörg Müller, Asko Lõhmus, Ellen Macdonald, Jennie Sand­ström, Kaisa Junninen, Claes Bernes, Biljana Macura. Foto: Steningevik.